Sanna Josefiné Franzén

Jag har precis kopierat alla mina inlagg pa Resdagboken till ett dokument i Word. Tankte att jag skulle spara alla inlaggen och gora som ett litet hafte/bok. Kan ju vara kul att lasa sen om nagra ar for det ar nog mycket som man glommer av.
Jag tankte aven att jag kunde kopiera alla kommentarer som det stod nagot speciellt i. Det visade sig att jag nastan kopierade varenda kommentar. Ni ar verkligen underbara! Ni ar en otrolig stottning och jag blir oerhort glad och positiv nar jag laser era kommentarer.
Jag ar fruktansvart dalig pa att svara pa kommentarerna eller att hora av mig genom mail till var och en, jag vet. Sa det ar nagot jag har bestamt att jag maste bli mycket battre pa. Det ar ju inte roligt att kommentera om man aldrig far nagot svar. Nagot annat som ar valdigt positivt och lite komiskt ar att jag har mer kontakt med manga av er nu nar jag ar borta an vad jag hade nar jag var i Sverige.
Nar man skriver dagbok sa har sa blir det ju valdigt personligt och i borjan var jag lite nervos nar jag visste att det var sa manga som laste. Men det vande snabbt! Jag marker ju att ni ar ju precis som mig aven om vissa ar mer an dubbelt sa gamla ;) Och det kanns skont att veta.

Sen jag kom hit har jag fatt mycket battre sjalvfortroende och sjalvkansla. Varje dag kanner jag att jag utvecklas och blir sjalvsakrare. For nastan varje dag dyker det upp en ny utmaning och oftast brukar det losa sig. Man moter otroligt manga nya manniskor och lar sig mer om sig sjalv.

Sa lange jag kan minnas har jag alltid brytt mig om vad andra tycker och tanker och jag vet att jag inte ar ensam. Sjalvklart ska man bry sig om vad andra tycker men till en viss grans. Det ska inte ga sa langt att du borjar lyssna mer pa andra an dig sjalv for det ar da det kan bli jobbigt. 
Detta later kanske klyschigt for alla har ju hort det och jag vet att det ar ingenting som jag har kommit pa. Men det ar det att aven om jag har hort det har jag inte riktigt insett det forran nu. 
Men det finns manga anledningar till att jag skrev detta. For det forsta ar bloggen till for att jag ska kunna skriva av mig. Jag vill ocksa kunna ga tillbaka och kunna lasa vad jag har lart mig pa den har resan. 
For det andra sa vet jag att manga har problem med detta aven i vuxen alder. Det later valdigt latt men det ar valdigt svart att folja. De flesta vill ju bli omtyckta och att folk ska prata gott om dem. 
Men kompisar och slaktingar som verkligen tycker om dig snackar ju inte skit om dig heller. De later dig vara den du ar.
For det tredje sa ar jag valdigt trott just nu och jag bara flummar och marker att inlagget blir bara langre och langre.

Sa dags att avsluta. Var meningen att inlagget skulle handla om nagot helt annat men far ta det en annan dag.

Jag kan inte lata bli att kanna mig lite for vuxen nar jag skriver om sadana har grejer men den har resan har paverkat mig nagot enormt psyksikt. Jag har blivit overraskad over mig sjalv manga ganger. Tusentals saker fran min barndom borjar komma upp. Kanske har det nagot att gora med att jag just nu saknar tryggheten, som man har nar man ar ett litet barn och inte behover oroa sig over nagot. 
Jag kanner att jag har blivit valdigt vuxen och jag har inte riktigt vant mig vid det an. Darfor kan jag kanna mig lite tontig. Typ som nar man ar i puberteten och kroppen borjar vaxa konstigt. Fast nu ar det psykiskt istallet. Konstiga tankar dyker upp. Kanske ar det detta som kallas for att man lar kanna sig sjalv.
Sedan har jag ju alltid varit lite lillgammal av mig och alltid alskat att sitta och lyssna pa nar de vuxna pratar. Sa det ar val inte sa konstigt om jag kan vara lite filosofiskt flummig ibland. 

I alla fall det ar en otroligt skon kansla att bry sig mindre om vad andra tycker och vad dem tanker om jag gar osminkad, inte plockar ur diskmaskinen for en gangs skull, inte alltid har fint pa mitt rum, sager nej till att ga ut, tror att Eddie ar min pappa o.s.v. Detta gor ju det aven lattare for andra att umgas med mig eftersom de inte behover ha sa stor press pa sig sjalva att ha det fint eller vara duktiga. Annars kan det ju va sa att en del undviker en for att de har inte stadat huset, inte aker och halsar pa dig pa vagen hem fran traningen for de har en gammal t-shirt och ett par slitna shorts pa sig osv.
Sa istallet for att fa mindre vanner far man ju fler vanner. Eller i alla fall umgas mer med dem man har.

Okej, nu har jag fatt skriva av mig. Kanske kommer angra vad jag skrivit i morgon nar jag vaknar upp. Brukar vara sa. Det hor val till den "psykiska puberteten" eller kanske helt enkelt till vanlig flummighet nar man ar trott.

Jag lagger upp nagra bilder pa mina alskade vanner som jag alltid kan vara mig sjalv med och som jag alskar otroligt mycket. Saknar er nagot enormt!

                                                             




                                                 
Detta ar mina narmaste vanner. Sedan finns det ju manga andra vanner som betyder en hel del saklart!


Pussar & Kramar Sanna