Blandade tankar
Laste precis ett valdigt bra inlagg som min van hade skrivit. Det handlade om vad vi egentligen vill med vara liv.
Att pengar och saker inte spelar nagon roll utan det ar personerna i ens liv som ar det viktigaste. Aven om vi har hort det tusentals ganger ar det anda sa latt att glomma. Det var nagot jag verkligen behovde lasa.
Jag har varit valdigt forvirrad och osaker den senaste tiden. Anledningen till det ar att nar jag kommer tillbaka till Sverige igen maste jag ta tag i mitt liv. Eller det kanns som om jag maste.
Jag trodde det skulle vara sa mycket enklare nu nar man har varit ivag ett ar. Jag trodde jag skulle veta vad jag ville gora vid det har laget. En av de manga anledningarna till att jag akte hit var for att jag inte visste vad jag ville gora efter gymnasiet.
Fast nar jag tanker efter ar det nog inte sa farligt om jag inte vet vad jag vill gora. Jag tror det ar valdigt fa som ar 20 ar och vet vad de vill gora resten av sitt liv och sen haller fast vid det hela livet.
Men samtidigt kan man nog inte sitta ner och vanta, utan man far forsoka klura ut vad man vill gora just nu och sen ga pa det. Tills man andrar sig och vill gora nagot annat, lagga upp nya mal for framtiden.
For nagon vecka sen insag jag att jag har varit med om nagot valdigt intressant.
Just nu ar stora lyxiga hus, valbetalda jobb, staderska, tradgardsmastare, dyra bilar, guessvaskor, manikyr & pedikyr, lyxiga resor m.m. vardag for mig.
Jag uppskattar och vardesatter inte saker lika mycket langre. Mitt tankesatt har andrats omedvetet. Huset som jag bor i ar vart miljoner men just nu tycker jag inte att det ar nagot speciellt. Att jobba som larare, mekaniker, butiksbitrade, chauffor, ja alla sanna dar vanliga jobb anses som daliga jobb. Jag har nog knappt traffat nagon har som jobbar med det. Sa gott som alla staderskor ar har illegalt fran Mexico.
Robyn sa at mig att studera till nagot riktigt bra. Karriar betyder allt. Sa jag kollade pa skolor och forsokte ta nagot som lat bra. Det var valdigt nara att jag tog nagot som jag inte ens gillade, men jag kunde tjana mycket pengar i det yrket.
Som tur var gjorde jag inget sant dumt!
Forhoppningsvis ar mitt forsta val nagot jag verkligen gillar men som ocksa kan bli ett valbetalt yrke.
For hur roligt ar det att ga till jobbet varje dag om man inte trivs med det. Da spelar kanske inte det lyxiga huset (som man knappt hinner spendera nagon tid i for all tid gar at till jobbet) nagon roll.
Jag ar nog en valdigt naiv person. Det ar valdigt latt att fa mig att ga med pa nagot. Jag maste definitivt borja tanka mer sjalv. Vad vill jag egentligen? Innan det dar samtalet med Robyn tankte jag att studier kunde vanta. Jag vill se varlden forst. Efter samtalet kanner jag mig stressad. "Herregud, ett ar efter gymnasiet har redan gatt! Det betyder ett ar efter i studierna. Kom igen sanna, bestam dig. Sjalvklart ska du studera, du har inte tid for att resa runt."
Men sen sa laste jag min vans inlagg och insag att det ar tva olika varldar. Och det ar sa skont. For i den varlden jag lever i just nu ar det valdigt mycket press. Det galler att vara den basta. Men sen nar jag kommer hem till Sverige ar det okej om man jobbar eller backapackar i Australien eller vad som helst.
Har ar manga kvinnor 35-40 nar de far sitt forsta barn. Karriaren kommer forst. Barnen ar 6 veckor gamla nar de lamnas pa forskolan eller sa lamnas de till en nanny direkt. Foraldrarna ser knappt sitt barn. Har hort fran manga AuPairer att en del foraldrar vet inte ens vad barnen ar allergiska mot, de glommer barnen i bilarna for de ar inte vana att ha med sig barnen osv. Det ar ju riktigt hemskt!
Jag sager inte att det ar fel att valja karriaren forst. Absolut inte. Men om man skaffar barn maste de val anda komma fore karriaren.
Jag vill ha ett bra jobb saklart. Och jag vet att jag kan fa det om jag bara vill, for jag tycker det ar roligt att studera och jag har latt for att lara mig. Men det ska samtidigt vara ett jobb som jag verkligen gillar.
Och jag tycker det ar lite skrammande att jag inte har uppskattat saker lika mycket. Att jag blivit "bortskamd". Att jag har glomt av vad som verkligen betyder.
Men samtidigt har det varit valdigt intressant att ha pratat med en riktig karriarskvinna. Och jag har satt hogre mal for mig sjalv. Visst, det ar kul att jobba pa ett cafe. Men att aga ett spa ar kanske annu roligare. Det kraver mer jobb men forhoppningsvis far du mer tillbaka pa det.
Jag vet inte... det ar vart att tanka pa i alla fall.
Jag laste precis igenom allt jag skrivit och insag att jag andrar asikt ibland. Och att jag hoppar lite hit och dit. Men detta ar mina tankar. Jag andrar mig hela tiden. Aven nu nar jag skrev det dok nya tankestallare upp. Och detta ar ju ingen uppsats sa det behover val inte vara perfekt och ha en "rod trad".
Men sammanfattningsvis sa ska jag
- Satta hogre mal for mig sjalv
- Ta vara pa min intelligens ;)
Men till ett vardefullt pris. Jag ska ha kul pa vagen. Inte aga ett spa for att jag tjanar mycket pengar pa det utan for att det ar nagot dar jag bade tjanar pengar och har kul.
Och jag vill aldrig igen skammas for att jag bor i ett litet hus ute pa landet. Inte fick egen bil nar jag fick korkortet. Inte gar och far manikyr & pedikyr varje manad, inte akte pa lyxresor 4 ganger om aret, inte gick pa privatskola, har en mamma som ar staderska, inte hade en nanny som tog hand om mig osv.
For istallet hade jag en mamma och pappa som kom hem tidigt efter jobbet for att leka med oss. Min mormor och morfar och farmor och farfar kunde leka med sina barnbarn utan att vara radda for att bryta en nagel eller att skjortan skulle bli smutsig. Vi behovde inte ha perfekta klader och perfekt har. Vi behovde inte kunna spela piano nar vi var 3 ar eller kunna lasa vid 4 ars alder. Vi kunde vara barn och ha kul!
Just nu har jag vanner omkring mig som jag kan vara arlig med. Det ar ingen tavling om vem som har dyrast klader eller rikaste foraldrarna. Allt handlar om hur man ar som person, och att man ar rolig att vara med.
Oj, klockan ar mycket. Nu ska jag sova.
Puss&Kram pa er. Och tack for att ni finns i mitt liv :)
Att pengar och saker inte spelar nagon roll utan det ar personerna i ens liv som ar det viktigaste. Aven om vi har hort det tusentals ganger ar det anda sa latt att glomma. Det var nagot jag verkligen behovde lasa.
Jag har varit valdigt forvirrad och osaker den senaste tiden. Anledningen till det ar att nar jag kommer tillbaka till Sverige igen maste jag ta tag i mitt liv. Eller det kanns som om jag maste.
Jag trodde det skulle vara sa mycket enklare nu nar man har varit ivag ett ar. Jag trodde jag skulle veta vad jag ville gora vid det har laget. En av de manga anledningarna till att jag akte hit var for att jag inte visste vad jag ville gora efter gymnasiet.
Fast nar jag tanker efter ar det nog inte sa farligt om jag inte vet vad jag vill gora. Jag tror det ar valdigt fa som ar 20 ar och vet vad de vill gora resten av sitt liv och sen haller fast vid det hela livet.
Men samtidigt kan man nog inte sitta ner och vanta, utan man far forsoka klura ut vad man vill gora just nu och sen ga pa det. Tills man andrar sig och vill gora nagot annat, lagga upp nya mal for framtiden.
For nagon vecka sen insag jag att jag har varit med om nagot valdigt intressant.
Just nu ar stora lyxiga hus, valbetalda jobb, staderska, tradgardsmastare, dyra bilar, guessvaskor, manikyr & pedikyr, lyxiga resor m.m. vardag for mig.
Jag uppskattar och vardesatter inte saker lika mycket langre. Mitt tankesatt har andrats omedvetet. Huset som jag bor i ar vart miljoner men just nu tycker jag inte att det ar nagot speciellt. Att jobba som larare, mekaniker, butiksbitrade, chauffor, ja alla sanna dar vanliga jobb anses som daliga jobb. Jag har nog knappt traffat nagon har som jobbar med det. Sa gott som alla staderskor ar har illegalt fran Mexico.
Robyn sa at mig att studera till nagot riktigt bra. Karriar betyder allt. Sa jag kollade pa skolor och forsokte ta nagot som lat bra. Det var valdigt nara att jag tog nagot som jag inte ens gillade, men jag kunde tjana mycket pengar i det yrket.
Som tur var gjorde jag inget sant dumt!
Forhoppningsvis ar mitt forsta val nagot jag verkligen gillar men som ocksa kan bli ett valbetalt yrke.
For hur roligt ar det att ga till jobbet varje dag om man inte trivs med det. Da spelar kanske inte det lyxiga huset (som man knappt hinner spendera nagon tid i for all tid gar at till jobbet) nagon roll.
Jag ar nog en valdigt naiv person. Det ar valdigt latt att fa mig att ga med pa nagot. Jag maste definitivt borja tanka mer sjalv. Vad vill jag egentligen? Innan det dar samtalet med Robyn tankte jag att studier kunde vanta. Jag vill se varlden forst. Efter samtalet kanner jag mig stressad. "Herregud, ett ar efter gymnasiet har redan gatt! Det betyder ett ar efter i studierna. Kom igen sanna, bestam dig. Sjalvklart ska du studera, du har inte tid for att resa runt."
Men sen sa laste jag min vans inlagg och insag att det ar tva olika varldar. Och det ar sa skont. For i den varlden jag lever i just nu ar det valdigt mycket press. Det galler att vara den basta. Men sen nar jag kommer hem till Sverige ar det okej om man jobbar eller backapackar i Australien eller vad som helst.
Har ar manga kvinnor 35-40 nar de far sitt forsta barn. Karriaren kommer forst. Barnen ar 6 veckor gamla nar de lamnas pa forskolan eller sa lamnas de till en nanny direkt. Foraldrarna ser knappt sitt barn. Har hort fran manga AuPairer att en del foraldrar vet inte ens vad barnen ar allergiska mot, de glommer barnen i bilarna for de ar inte vana att ha med sig barnen osv. Det ar ju riktigt hemskt!
Jag sager inte att det ar fel att valja karriaren forst. Absolut inte. Men om man skaffar barn maste de val anda komma fore karriaren.
Jag vill ha ett bra jobb saklart. Och jag vet att jag kan fa det om jag bara vill, for jag tycker det ar roligt att studera och jag har latt for att lara mig. Men det ska samtidigt vara ett jobb som jag verkligen gillar.
Och jag tycker det ar lite skrammande att jag inte har uppskattat saker lika mycket. Att jag blivit "bortskamd". Att jag har glomt av vad som verkligen betyder.
Men samtidigt har det varit valdigt intressant att ha pratat med en riktig karriarskvinna. Och jag har satt hogre mal for mig sjalv. Visst, det ar kul att jobba pa ett cafe. Men att aga ett spa ar kanske annu roligare. Det kraver mer jobb men forhoppningsvis far du mer tillbaka pa det.
Jag vet inte... det ar vart att tanka pa i alla fall.
Jag laste precis igenom allt jag skrivit och insag att jag andrar asikt ibland. Och att jag hoppar lite hit och dit. Men detta ar mina tankar. Jag andrar mig hela tiden. Aven nu nar jag skrev det dok nya tankestallare upp. Och detta ar ju ingen uppsats sa det behover val inte vara perfekt och ha en "rod trad".
Men sammanfattningsvis sa ska jag
- Satta hogre mal for mig sjalv
- Ta vara pa min intelligens ;)
Men till ett vardefullt pris. Jag ska ha kul pa vagen. Inte aga ett spa for att jag tjanar mycket pengar pa det utan for att det ar nagot dar jag bade tjanar pengar och har kul.
Och jag vill aldrig igen skammas for att jag bor i ett litet hus ute pa landet. Inte fick egen bil nar jag fick korkortet. Inte gar och far manikyr & pedikyr varje manad, inte akte pa lyxresor 4 ganger om aret, inte gick pa privatskola, har en mamma som ar staderska, inte hade en nanny som tog hand om mig osv.
For istallet hade jag en mamma och pappa som kom hem tidigt efter jobbet for att leka med oss. Min mormor och morfar och farmor och farfar kunde leka med sina barnbarn utan att vara radda for att bryta en nagel eller att skjortan skulle bli smutsig. Vi behovde inte ha perfekta klader och perfekt har. Vi behovde inte kunna spela piano nar vi var 3 ar eller kunna lasa vid 4 ars alder. Vi kunde vara barn och ha kul!
Just nu har jag vanner omkring mig som jag kan vara arlig med. Det ar ingen tavling om vem som har dyrast klader eller rikaste foraldrarna. Allt handlar om hur man ar som person, och att man ar rolig att vara med.
Oj, klockan ar mycket. Nu ska jag sova.
Puss&Kram pa er. Och tack for att ni finns i mitt liv :)
Kommentarer
Postat av: Ingrid
Oj Sanna jag blev rörd och berörd av ditt inlägg och grät en liten tår. Det har varit ett värdefullt år för dig detta det märks där du fått dessa fina insikter.Du kommer säkert in på någon av utbildningarna du sökt och om inte sök igen nästa år.Det viktigaste är som du säger vad du själv väljer att göra med ditt liv låt inte andra styra utan följ ditt eget hjärta. Du ska helt klart ha ett yrke som har med människor att göra du som är så öppen och social. Sen människor som värderar andra efter det yttre och social status dom ska man helt enkelt skita i.
Kramar från Ingrid.
Postat av: Erika
Jag sitter här med tårar i ögonen, du är verkligen intelligent Sanna och jag är övertygad om att du kommer att lyckas med din karriär. :)
Postat av: Sophia
vad bra skrivet sanna :)
Trackback
