Sanna Josefiné Franzén

Jag jobbar ju enbart 75% vilket innebär att jag har några lediga dagar i veckan. Det känns jätteskönt faktiskt. Så man kanske kan få känslan av att man har lite lov trots allt.
Hittils har jag spenderat mina lediga dagar till att träna och städa. Har också haft tid att kolla på tv för en gångs skull. Känns lite lyxigt!

Det är synd att det är vädligt knapert med pengar denna månaden och nästa. Det är ju mycket som kostar pengar om man vill hitta på något. Lite synd..

Måste också berätta att jag cyklade till jobbet igår. Min cykel är nog inte den bästa att cykla långa sträckor med så det gick väl sådär när jag skulle cykla med Camilla på sin mountainbike. Visserligen kan det vara så att jag är lite otränad men nja denna gången måste jag nog ändå skylla på cykeln. Kändes som ett spinningspass. Så bra träning blir det i alla fall. 3 mil (1.5 timme) blir det ju fram och tillbaka. Så om jag cyklar till jobbet nästan varje dag som jag jobbar så kommer jag totalt cykla 90 mil i sommar. Det blir ju en del. Dessutom kommer jag att spara 1200 kr på att inte ta bussen. Så träningen är inte bara gratis utan man kan säga att jag till och med får pengar för att träna!
Ger definitivt motivation!
På vägen hem tänkte jag att jag skulle prova en ny väg. Och hem kom jag. Dock är jag ganska säker på att jag tog en rejäl omväg. Trodde till och med att jag var på väg åt motsatt håll ett tag. Hade ingen aning om vart jag var, men det var ju cykelväg så jag tänkte att någonstans måste jag komma i alla fall. Och jag hade ju ingen tid att passa så då kunde jag chansa hej vilt. Det var så spännande att jag inte ens tänkte på hur jobbigt det var.
Hade ju med min iphone så jag skulle ju kunna kolla på kartan vart jag var i värsta fall. Men det var ju mer spännande att inte göra det.

Nu har det där äventyrssuget kommit över mig igen. Jag vill åka utomlands! Och då pratar jag inte om en vanlig solsemester. Jag vill ut på ett stort äventyr! Hitta på massa grejer som t ex en vandring i djungeln, en träningsresa till nåt fint land, volontärarbeta i ett fattigt land, simma med delfiner, åka på en lång kryssning.
Ja vad som helst som innebär ett spännande eller vackert land och massa aktiviteter.

Jag börjar bli lite trött på min vardag här nu känner jag. Men ett år kvar sen är jag fri att göra vad jag vill!! Eller just det ja, man måste ha lite pengar också. Eller räcker det kanske bara med att ha lite tur eller befinna sig på rätt ställe vid rätt tillfälle?
Ja, vi får väl se...

Men så länge får jag försöka göra mitt vardagliga liv så spännande och äventyrligt som möjligt. Man ska ju njuta av stunden också. Det blir ju lätt att man hela tiden önskar sig något annat och bara tänker på framtiden. Man tänker inte på allt man faktiskt har.
Det finns också de som bara låter drömmar vara drömmar istället för att vara verklighet. En sådan person ska inte jag bli! Vill jag nåt ska jag kämpa för att nå dit! Man kan ju inte gå och vara bitter för att ens drömmar inte blir uppfyllda om man inte gör något för att förverkliga dem.
Att jag åkte till USA är jag så otroligt glad över. Det har påverkat mig något enormt. Att jag dessutom följde mitt hjärta istället för hjärna och åkte dit igen förra sommaren är jag ännu gladare för! Jag hade tänkt på det ett helt år, till och med drömt om det på nätterna! Hur skulle det kännas att åka tillbaka? Helt plötsligt fick jag chansen! 
Och dessutom träffade jag en helt underbar person och fick vara med om saker jag inte ens vågat drömma om.

Jag är också så glad för att en liten del av min familj fick komma och hälsa på mig i USA. Det känns overkligt!

Aldrig mer att jag tänker stoppa mig själv från att uppfylla mina drömmar! Det är så mycket man kan göra om man bara vågar ta steget! Är det ett steg som är för stort att ta med en gång, ta då småsteg istället. Varje steg är ju en liten bit närmare målet, hur litet steget än är! Sen är det inte hela världen om man inte skulle lyckas, för då har man i alla fall försökt. Kanske inser man att man trots allt inte ville det tillräckligt mycket. Ibland kan man ju inse att det inte är värt det.
Det är också viktigt att veta vad det är man drömmer om. Det blir ju lite lättare att uppfylla det då.

Make your dreams come true my friends!


Det är inte bara i sagorna som drömmar blir verklighet. Jag lovar!

Hade en riktigt bra och skön vecka hemma i Mjöbäck och i Varberg. Skönt att koppla av lite. Och det behövdes verkligen. De senaste veckorna har vart riktigt tuffa i skolan och även denna veckan är en sann utmaning.
Har ju börjat gå bredvid på sommarjobbet nu och det är mycket svårare än vad jag trodde det skulle vara. Mycket att lära sig och hålla reda på! Kan inte sova på nätterna utan det går bara runt runt i huvudet all information och hur jag ska göra och sådär.
Fattar inte varför jag ska vara så förbaskat orolig hela tiden!! Skitjobbigt! Behöver ju inte oroa mig för saker innan det händer liksom. Och så länge jag gör mitt bästa så får det gå som det går liksom.

Får jobba lite med den mentala styrketräningen tror jag. Jag klarar det här!!
Försöker i alla fall få ner alla tankar på papper så att de slipper snurra runt i huvudet.

Imorgon ska jag se till att träna lite också, ska nog få mig på bättre humör!


Hoppas allt är bra med er!

Puss & Kram

Nu börjar det närma sig slutet på denna terminen även för min del. Många i klassen tog sommarlov idag. Men man vill ju inte vara lat. Här gäller det att ligga i till sista timmen! Är inställd på att jag får sitta till kl 14 på fredag. Fast i smyg hoppas jag på att jag blir så gott som klar imorgon..

Jag vill passa på att tacka alla mina vänner och familjemedlemmar som har stöttat mig i detta projekt.
Inte EN ENDA gång har någon av er sagt att jag har valt att jobba själv och då får jag ta konsekvenserna. Eller klagat på att jag gnäller. Inte en enda gång! Inte en enda suck eller jobbig blick har ni gett mig!
Istället har ni hela tiden kommit med peppande ord och varit positiva och uppmuntrande, trots att ni kanske får negativa svar tillbaka. Det kanske inte känns som att jag tar till mig det då, och jag får väl erkänna att ibland kanske jag inte gör det för jag har svårt att tro att ni har rätt.

Men såhär i slutändan kommer jag ihåg allt ni har sagt och allt ni har skrivit. Och jag är så tacksam för allt!
Ni har haft rätt hela tiden!
Jag är nu i slutet på mitt paper och jag kan tänka mig att jag kanske till och med kommer känna mig lite nöjd när jag lämnar in det. Om inte för arbetet så i alla fall för att jag vågade ta mig an utmaningen.
Lite synd bara att ni måste stå ut med mitt gnäll. Men jag hoppas att jag kan ge tusen tillbaka!

Speciellt tack till Camilla och Stina som är de personer som har fått stå ut mest med mitt gnäll!


Mina små Health Angels!