What are you doing Sanna?
Jo men allt hander av en anledning.
Nja, jag vet inte riktigt om man kan tanka sa om precis allt.
Okej, jag vet nog inte riktigt vad jag har gett mig in pa nu.
Jag har nog last lite for mycket i min "vagen till ett lyckligt liv" bok.
Och oppen som jag ar ska jag nu dela med mig av min konstiga situation.
Det var namligen sahar att en kvall sager Robyn till mig att hennes basta vanninas son, som ar 20 ar och som jag har traffat 2 ganger pa WalMart ville ha mitt mobilnummer. Hon trodde att det var till nan av hans vanner for att han har tjej.
Precis da ringer hennes vaninna och hon sager att hennes son ar singel och att han ville hitta pa nagot med mig. Jag skakar pa huvudet och sager no no no. For han ar verkligen inte min typ alls!
R sager att hon ringer upp for Kate vill be en bordsbon (ja, det duger som ursakt har) for vi satt och at.
Jag forklarade for R att han verkar vara valdigt snall men att jag inte alls kan tanka mig att dejta honom. Hon tyckte att jag kunde ge han en chans och att jag kunde latsas som att jag inte forstod honom. Jo, men visst jag har varit har i 8 manader och jag forstar ingen engelska alls. Jag har ocksa pluggat pa college och fatt A i spanska. Nej, jag tror inte att det funkar och att han gar pa den. Och dessutom vem vill framsta som dum. Och sen tycker jag verkligen om hans syster. Hon hjalpte till att passa barnen forra sommaren nar jag var ledig. Och hon vet ju att jag pratar ganska bra engelska och sen vill jag ju inte att hon ska tro att jag ar elak heller. Jag tror ocksa att hon har lite med den har dejten att gora.
I alla fall sa gav R han mitt nummer. Och snall som jag ar sa nu ska jag traffa han den har helgen.
Forstar ni nu min situation? Kanns som att jag ska bli bortfgift eller nat.
Okej, det kanske inte ar sa allvarligt. Jag menar jag kan ju traffa han och vi kan ju va kompisar eller nat. Och han kanske har snygga kompisar. Vem vet.
Okej, du klarar det har Sanna! Lite kul kan det ju faktiskt vara. Man lar sig ju alltid nagot. Blir det for jobbigt kan jag ju bara saga att jag maste ga. Lite spannande anda ska det bli. Jag menar det ar ju inte ofta man gar pa dejt och vet att man verkligen inte vill dejta den har personen. haha. Helt sjukt egentligen. Vet inte varfor jag gor det. Vad ar meningen liksom. Aja, det visar val sig i helgen.
Problemet ar ju att R och hans mamma ar kompisar. Annars hade jag ju latt kunnat saga nej. Men nu nar R sager att hon tycker att jag ska gora det sa kanns det som om jag maste.
Och jag kan inte komma med undanflykter om att jag traffar nagon annan.
Men ni ska veta att den har killen ar valdigt snall och arligt talat kanner jag ju inte han sa det kan ju handa att jag gillar hans personlighet. Man ska ju faktiskt inte bara ga efter utseendet. Men jag ar tveksam aven till personligheten. Men jag ska inte ha fordomar.
Okej, ibland kanske min blogg blir lite for mycket av en dagbok, valdigt personlig. Men jag maste skriva av mig och jag skams inte eftersom jag ar sa langt ifran er. Och samtidigt blir det ju roligare for er att lasa.
Jag vet inte varfor men det kanns som att det har hander av en anledning och att det ar nat jag bor gora. Men jag vet inte varfor.
Okej, jag kanske ar lite hjarnskrubbad av allt som jag har last och mitt positiva tankande. Men vi far helt enkelt se vad som hander. Om jag gor detta kanske gud ar snall och gor sa att jag hittar en underbar pojkvan nar jag kommer hem till sverige.
Jag vet inte om jag vill att ni ska kommentera det har inlagget. Skams lite for hur jag tanker och att jag ar sa dum och gor det har. Borde kanske inte ha skrivit nat, menmen... nu ar det gjort. Hoppas ni far er ett gott litet skratt iaf :)
Nja, jag vet inte riktigt om man kan tanka sa om precis allt.
Okej, jag vet nog inte riktigt vad jag har gett mig in pa nu.
Jag har nog last lite for mycket i min "vagen till ett lyckligt liv" bok.
Och oppen som jag ar ska jag nu dela med mig av min konstiga situation.
Det var namligen sahar att en kvall sager Robyn till mig att hennes basta vanninas son, som ar 20 ar och som jag har traffat 2 ganger pa WalMart ville ha mitt mobilnummer. Hon trodde att det var till nan av hans vanner for att han har tjej.
Precis da ringer hennes vaninna och hon sager att hennes son ar singel och att han ville hitta pa nagot med mig. Jag skakar pa huvudet och sager no no no. For han ar verkligen inte min typ alls!
R sager att hon ringer upp for Kate vill be en bordsbon (ja, det duger som ursakt har) for vi satt och at.
Jag forklarade for R att han verkar vara valdigt snall men att jag inte alls kan tanka mig att dejta honom. Hon tyckte att jag kunde ge han en chans och att jag kunde latsas som att jag inte forstod honom. Jo, men visst jag har varit har i 8 manader och jag forstar ingen engelska alls. Jag har ocksa pluggat pa college och fatt A i spanska. Nej, jag tror inte att det funkar och att han gar pa den. Och dessutom vem vill framsta som dum. Och sen tycker jag verkligen om hans syster. Hon hjalpte till att passa barnen forra sommaren nar jag var ledig. Och hon vet ju att jag pratar ganska bra engelska och sen vill jag ju inte att hon ska tro att jag ar elak heller. Jag tror ocksa att hon har lite med den har dejten att gora.
I alla fall sa gav R han mitt nummer. Och snall som jag ar sa nu ska jag traffa han den har helgen.
Forstar ni nu min situation? Kanns som att jag ska bli bortfgift eller nat.
Okej, det kanske inte ar sa allvarligt. Jag menar jag kan ju traffa han och vi kan ju va kompisar eller nat. Och han kanske har snygga kompisar. Vem vet.
Okej, du klarar det har Sanna! Lite kul kan det ju faktiskt vara. Man lar sig ju alltid nagot. Blir det for jobbigt kan jag ju bara saga att jag maste ga. Lite spannande anda ska det bli. Jag menar det ar ju inte ofta man gar pa dejt och vet att man verkligen inte vill dejta den har personen. haha. Helt sjukt egentligen. Vet inte varfor jag gor det. Vad ar meningen liksom. Aja, det visar val sig i helgen.
Problemet ar ju att R och hans mamma ar kompisar. Annars hade jag ju latt kunnat saga nej. Men nu nar R sager att hon tycker att jag ska gora det sa kanns det som om jag maste.
Och jag kan inte komma med undanflykter om att jag traffar nagon annan.
Men ni ska veta att den har killen ar valdigt snall och arligt talat kanner jag ju inte han sa det kan ju handa att jag gillar hans personlighet. Man ska ju faktiskt inte bara ga efter utseendet. Men jag ar tveksam aven till personligheten. Men jag ska inte ha fordomar.
Okej, ibland kanske min blogg blir lite for mycket av en dagbok, valdigt personlig. Men jag maste skriva av mig och jag skams inte eftersom jag ar sa langt ifran er. Och samtidigt blir det ju roligare for er att lasa.
Jag vet inte varfor men det kanns som att det har hander av en anledning och att det ar nat jag bor gora. Men jag vet inte varfor.
Okej, jag kanske ar lite hjarnskrubbad av allt som jag har last och mitt positiva tankande. Men vi far helt enkelt se vad som hander. Om jag gor detta kanske gud ar snall och gor sa att jag hittar en underbar pojkvan nar jag kommer hem till sverige.
Jag vet inte om jag vill att ni ska kommentera det har inlagget. Skams lite for hur jag tanker och att jag ar sa dum och gor det har. Borde kanske inte ha skrivit nat, menmen... nu ar det gjort. Hoppas ni far er ett gott litet skratt iaf :)
Kommentarer
Postat av: Jessica
Hej Sanna!
Jag förstår hur du känner! Kom ihåg att det är ditt liv och du bestämmer hur du gör med det. Känns som du gör det för att Robyn ska bli glad... men jag känner ju inte henne. Ärlighet varar längst! Men som du säger kan det finnas en fantastisk vän i honom allt behöver inte sluta i kärlek.
Ha det jättebra!
Kramisar Jessica
Trackback
