Sanna Josefiné Franzén

Jag har bestämt mig för att ringa chefen nu och säga att jag tyvärr inte kommer jobba där i sommar. Jag ringde runt till släktingar och vänner igår för att höra hur jag skulle göra. Och alla, utom en ;), var positiva.
Dock är det absolut inget lätt beslut. Tog flera timmar innan jag kunde somna igår och sen har jag sovit oroligt hela natten. Tänkt fram och tillbaka.
Saken är ju den att jag ska börja jobba nästa vecka och jag fick utbildning och allt denna veckan. Jag sätter chefen i en oerhört svår sits. Man gör inte så här helt enkelt. Och jag lovar att jag verkligen inte hade gjort det om det inte hade varit viktigt.
Men att åka till USA igen och träffa min älskade familj där har varit något jag drömt om ända sedan jag kom hem, både på dagen och natten. Så nu när jag dessutom får chansen att åka dit gratis och få bättre betalt än vad jag hade fått här hemma så känner jag att jag måste göra det.
Men det är absolut inget lätt beslut!

Enda anledningen till att jag skulle stanna kvar är ju för att jag är för rädd för att ringa chefen men jag vill inte leva ett liv i rädsla och ånger. Och självklart för att mitt samvete säger att man egentligenr inte gör så här. Men jag vet inte, det kanske inte gäller när man får en chans som är värd 40-50 000. Och det gäller att träffa en familj som man saknar otroligt mycket och som saknar mig. Barnen pratar ju om mig jätteofta och vill att jag kommer.
Vem säger att man inte ska tänka på dem. Att jag sviker dem om jag inte kommer.

Ja, nu är det i alla fall dax att ringa även om jag är hur nervös som helst och bara skakar. Och att jag skäms nåt så otroligt.
Jag återkommer så fort jag ringt. Jag hoppas hon svarar nu för jag orkar inte må så här dåligt mer!