Sanna Josefiné Franzén

Blev ett besök till Stenungsund idag också. Även om det inte riktigt var planerat. Vi hade nämligen ett möte med vår handledare och fick massa information om hennes arbete som folkhälsosamordnare.
Innan vi gick frågade hon om vi har tillräckligt att göra och inte satt och rulla tummarna (det är andra eller tredje gången hon säger detta) men vi sa som det var att vi hade massa att göra och håller på för fullt.
Men jag kunde inte låta bli att tänka om vi (eller i alla fall jag) verkligen gör det. Jo, jag håller på och skriver för fullt, men är det bra? Är det tillräckligt?
Jag känner verkligen pressen, och jag vill ju såklart göra så bra ifrån mig som möjligt. Man säger ofta att så länge man gör sitt bästa så är det bra. Men vad menas egentligen med sitt bästa? Det känns som att man alltid kan göra mer? Hur vet man vart gränsen går liksom..

Men men jag får se det här som ett lärotillfälle. För det är ju det, det är.

Förresten så läser jag just nu om tjejer som hela tiden ska prestera och vara duktiga. Medan killarna har en mer avslappnande stil. Stressen har ökat bland tjejer och därmed även den psykiska ohälsan. Det är det vårt uppdrag handlar om - elevernas psykiska hälsa på en skola.
Lite komiskt..


En gammal bild från arkivet..