Inget ont som inte för nåt gott med sig

Har suttit i skolan hela dagen idag och skrivit på mitt paper som handlar om hur man kan anpassa utbildning i arbetslivet till olika lärstilar. Människor lär ju sig på olika sätt. Det är väldigt intressant faktiskt!
Det flöt på väldigt bra fram till lunch, dock märkte jag när jag kom tillbaka från lunchen att det jag hade suttit och skrivit i 3 timmar var borta.
Just nu läser jag mycket om mental träning och jag såg det här som en utmaning. Jag insåg att det inte skulle hjälpa mig om jag varken blev arg eller ledsen. Så istället började jag om. Efter fem minuter fick jag tips om en bok som visade sig vara exakt den jag behövde.
Det jag hade skrivit tidigare var inte relevant längre. Kalla det tillfällighet eller vad man vill. Jag bryr mig inte ett dugg vad det beror på. Men det här sporrar mig att fortsätta tänka positivt och att det finns en mening med allt som händer! Jag blir i alla fall gladare om inte annat!
Hela eftermiddag gick så snabbt och jag var så inne i arbetet och ville inte sluta. Men till slut fick jag sluta för dagen då min mage var så hungrig!

Jag valde ju att skriva det här paperet själv. Många andra i klassen skriver två och två. Jag var lite orolig i början om hur det skulle gå. Men jag måste nog ändå säga att jag trivs bäst med att gå in i min bubbla och bara läsa, skriva och fundera. Jag gillar att jag kan bestämma allt själv och lägga upp tiden efter vad som passar mig bäst. Sen kommer det kännas så jäkla skönt när jag är klar med uppsatsen och veta att jag klarade det helt själv (förhoppningsvis!).
Sen älskar jag självklart att jobba i grupp också och kunna ha någon att diskutera med. Men jag tror allt att Camilla och Stina diskuterar lite med mig när jag behöver om jag ber dem snällt! ;)

Nu ska jag sova för jag ska på en frukostföreläsning imorgon kl 7.30 om konflikthantering på arbetsplatsen.
Ska bli spännande!


Bild från i lördagskväll

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0